Sluta gå i skor som inte är dina…

Det finns identiteter vi bär så länge att vi börjar tro att de är en del av oss.
Att de är ”sån jag är”.
Att det inte finns något annat att välja på.

Jag vet det för att jag har gjort samma sak själv.
En av de identiteter jag jobbat allra mest med – både i mig själv och med mina klienter – är det jag kallar Prestationsprinsessan.

Hon som alltid tar ett steg till.
Hon som levererar innan någon hinner be om det.
Hon som gör sitt max när alla andra gör sitt bästa.
Hon som bär lite mer än hon borde, för att det känns tryggt.
Och som ger lite mer än hon orkar, för att det känns… välbekant.

Men det här är fortfarande bara en identitet.
En roll du lärt dig att ta på dig.
Inte en sanning om vem du är.

Jag hörde nyligen en metafor som träffade mitt i prick:

Är du din sko?

Ingen skulle svara ja på den frågan.
En sko är just en sko – något du tar på för att det passar vägen du går.
Ibland en klacksko du stapplar runt i för att ”man ska”.
Ibland en sneaker som känns trygg och bekväm.
Poängen är: du kan ta av den. Byta. Välja något annat.

Men identiteter har en annan kraft.
De smyger sig in som om de vore permanenta.
Som om de inte gick att förändra.

Vi köper den som sann.
Vi gör den till vårt normaltillstånd.
Och vi antar att alla andra också fungerar så.
Tills vi börjar se vad det faktiskt kostar oss.

Det här är inte bara personligt – det är generationellt

Prestationsprinsessan uppstår inte ”sådär bara”.
Hon formas av det vi vuxit upp med, det vi sett, hört och lärt oss tro på.
Och av det kvinnor före oss har behövt bära för att överleva.

Under ytan bär många av oss en historia av att:

• vara duktiga
• inte ta för mycket plats
• anpassa oss för att inte skapa konflikt
• ta ansvar för relationer och stämningar
• bära mer än vi orkar
• aldrig vara ”till besvär”
• prestera för att känna oss värdefulla

Det här har varit en strategi för trygghet.
En överlevnadsmekanism.
Men överlevnad är inte samma sak som att leva.

När Prestationsprinsessans skor börjar skava

Det finns en punkt där den här identiteten inte längre passar.
Där den kostar mer än den ger.
Där du märker att något i dig vill röra sig vidare – men något annat håller dig kvar.

Det är ofta då du:

• känner dig trött även när du sover
• blir besviken över att du ger mer än du får
• tar ansvar för sådant som inte är ditt
• fortsätter pressa fast du vet bättre
• tappar glädjen i det du älskar
• känner att du borde klara allt själv

Det är en tydlig signal.
Inte på att du är svag eller inte har vad som krävs – utan på att du har vuxit ur skorna.

Tre sätt att börja kliva ur identiteten

Det är ett beslut.
Och i både business och livet är det besluten som förändrar riktningen du rör dig i.

Beslut är det som skapar momentum.
Beslut är det som bryter gamla mönster.
Beslut är det som flyttar dig från överlevnadsstrategi → till medvetet ledarskap.

1. “Från och med nu gör jag mitt bästa. Inte mitt max.”

Det här är ett av de största skiftena för Prestationsprinsessan, för hon är van att tömma sig själv för att allt ska bli perfekt.

När du beslutar dig för att göra ditt bästa – inte ditt max – betyder det konkret att:

• du avslutar en uppgift när den är klar, inte när du är slutkörd
• du skickar iväg mailet när det är tydligt, inte när du vridit ut varje formulering
• du låter ”tillräckligt bra” vara en giltig standard i både livet och business
• du slutar använda prestation som ett sätt att känna dig värd eller trygg

2. “Det som är rätt för mig, är rätt för alla andra involverade.”

Den här är ofta obekväm i början, för den går rakt emot allt Prestationsprinsessan lärt sig.

När du beslutar dig för att det som är rätt för dig också är rätt för andra innebär det att:

• du säger nej när något inte fungerar – utan att först vrida dig genom alla andras behov
• du slutar gå in som problemlösare i situationer som inte är dina att hantera
• du låter andra äga sina reaktioner
• du tar beslut som gynnar din hälsa, din tid och ditt liv – även om någon blir besviken en stund

Det här är inte själviskt.
Det är ansvarstagande.

3. “Jag tillåter mig själv – för att jag är.”

Det här är det stora identitetsskiftet: att du inte längre måste prestera dig till värde.

När du beslutar dig för att tillåta dig själv innebär det att:

• du vilar när du behöver vila – inte när du äntligen ”förtjänat” det
• du ger dig själv det du längtar efter, även om du inte kan motivera det logiskt
• du gör mer av det du vill, inte bara det du borde
• du låter dig vara mänsklig även i mål, ambitioner och relationer

Det här beslutet öppnar dörren för expansion.

Mer än träning – detta är nya standarder för ditt liv

När du säger dessa meningar högt varje dag:

• tränar du kroppen att känna trygghet utan prestation
• bygger du en ny inre referenspunkt för självvärde
• mjuknar du i delar av dig som varit spända i åratal

Och lägg märke till hur det känns i kroppen.
Det är där skiftet börjar.
Det är där Prestationsprinsessans grepp släpper.
Det är där du tar av skorna som aldrig var dina.

Vill du kika på det här tillsammans med mig?

Om du märker att Prestationsprinsessan styr fler val än du önskar…
i relationer, i livet eller i ditt företagande…
och du vill landa i en identitet som faktiskt bär dig:

Då kan du boka ett kort samtal med mig.

Vi kan kika på vad som håller dig fast,
vad som vill förändras,
och hur du tar de första stegen ur de skor du aldrig var menad att gå i.

Maila mig på sandra@sandralindholm.fi